Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryssen i ryggen. Men då måste han ju släppa taget.
Soldaten kunde skrika. Han vågade ej.
Och hans hårda fingrar tryckte ännu fastare kring
den olyckliges hals.
— Kan du då icke dö!... Kan du då icke dö!
hväste Pietola i ryssens öron.
Ändtligen slappnade rörelserna. De blefvo svagare
och svagare. Slutligen stillnade soldaten.
Då löste Pietola sakta greppet kring halsen, beredd
att klämma till igen vid minsta rörelse.
Men den andre låg lugn. Han hade tydligen fått
nog.
För att i alla händelser vara säker, drog Pietola
knifven och slack honom i ryggen.
— Besynnerligt att den andra posten icke hörde
något, tänkte han.
Men den andra posten kunde icke längre höra något.
Han var död.
Äfven Spof hade lyckats bra. Han hade icke
be-höft gå så sakta och försiktigt till väga som Pietola,
utan rätt snart, tack vare de skyddande buskarne,
kunnat krypa ända fram till den plats, där posten brukade
vända.
Och där hade han inväntat honom, störtat upp och
gifvit honom ett hugg i ryggen, som träffat hjärtat och
gjort att ryssen utan ett ljud sjunkit till marken.
Därpå hade han afvaktat, när Pietolas man också
skulle försvinna.
Men del tycktes dröja.
Fram och tillbaka på vägen utmed sädesfältet gick
allt fortfarande soldaten.
Till slut började Spof bli otålig och undra om
kanske unge Pietola i det afgörande ögonblicket förlorat
modet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
