Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Man skall aldrig släppa kycklingar på räfjakt,
mumlade han.
Han följde posten med ögonen.
Så såg han honom plötsligt falla.
Då förstod han: Pietola hade gjort sin sak.
Han lyssnade.
Intet skri.
— Bra! tänkte han.
Han hörde ett doft buller utan att kunna uppfatta,
hvad det var.
Efter en stund blef det alldeles tyst. Då vände
Spof tillbaka till de andra för att där invänta Pietola.
Denne kom, nöjd, glad, och nu gafs order till
allmän framryckning.
Inga poster funnos nu längre framför stugan. Hela
skaran smög sig i skydd af buskarne raskt framåt.
Fönstret var öppet. Medan de andra, någorlunda
dolda, omringade huset, störtade Roth, Spof, korpral
Olagus och Matts kusk in genom den olåsta dörren,
medan Palmqvist jämte några till höllo vakt vid fönstret.
Stugan innehöll två rum. En säng syntes och i
den en man. Då bullret hördes hade han satt sig upp
i bädden.
Roth och Spof kastade sig öfver honom.
I detsamma kom adjutanten från rummet bredvid.
Han stacks ned.
Genom fönstret föll ett svagt stjärnljus. Spof
stirrade den andre i ansiktet.
— Det är generalen, sade han.
Och i ett nu var denne ryckt ur sängen.
Han gjorde ett våldsamt motstånd, men livad
förmådde han ensam gent emot så många. Starka armar
bundo honom till händer och fötter, medan en näsduk
stoppades i hans mun.
Så bars han ut ur rummet, trots sina vridningar
och kast. Utanför togo liere vid och nu gick marschen
hastigt mot stranden och båtarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
