Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kaniner
- Sen kycklingen kommit ur ägget ut
- Smågrisarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kaniner.
 |
I buren liten och trång
Blir dagen ledsam och lång
Om än till alla mål
Finnes rötter och kål. |
 |
Sen kycklingen kommit ur ägget ut
Det händer han kommer i burk till slut. |
Smågrisarna.
Hela grisflocken gaf sig ut på äfventyr och det fastän det regnade och blåste så att träden svajade af och an och de pep om
knutarna. Smågrisarna hade hvarken regenkappor eller guttaperkagaloscher, men det brydde de sig ej om, utan satte svansarna i
vädret och gnodde utaf. Hur hade de sluppit ut? undrar du kanske. Jo, det hade gått så till, att Hans på egen hand helsat på i
svinhuset, för att se på smågrisarna, som han tyckte mycket om, och när han gick därifrån hade han ej stängt dörren ordentligt.
Hans var också den som först fick se hur de små rymmarna satte utaf, och då kom han i håg den ostängda dörren och kände sig
såsom grisarnas medbrottsling. Hvad skulle morfar säga? — Hans blef het om öronen och beslöt att själf taga reda på sina vänner,
och, utan att be om lof, tog han morfars stora paraply och gaf sig ut i regnet. Men det gick rent på tok! Knappt hade han kommit
öfver gården och ut på gärdet, där grisarna
sprungo, förr än blåsten ryckte ifrån honom
paraplyn, hatten hvirflade bort och han själf
föll hufvudstupa ned i ett djupt dike, där vattnet
var lerigt och tjockt som en välling.
Med stort besvär lyckades Hans krafla sig
upp igen. Och hvad fick han då se! Jo, paraplyn,
som på egen hand förföljde smågrisarna.
Någonting så märkvärdigt måste han genast springa
hem och tala om för de andra. Hur han själf tog
sig ut efter kullerbyttan i det leriga diket tänkte
han ej på, men så fick han höra det när han kom
hem och hans mamma fick se honom. Och hvad morfar
tyckte en att han släppt ut smågrisarna fick han
också veta. Det blef en ganska ledsam stund för
Hans, men han fick förlåtelse, grisar och paraply
kommo till rätta, regnet upphörde, stormen stillade
af och solen kom fram, och så var det roligt igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:38:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hosmorfar/0012.html
