Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ihop med landstrykare, kan gerna gå sjelf! — hördes
en röst ur hopen.
Den apostroferade tycktes dock ej vilja höra på
det örat; han vände sig i stället till en bredvid honom
sittande bonde med tvärsäker uppsyn.
— För dig Lars Andersson, som är kyrkovärd,
måtte det väl åtminstone vara en smal sak att gå in.
— Håken vet! Ja’ ska’ likväl fresta på’t . . .
Kyrkvärden närmade sig ock verkligen dörren,
åtföljd af de andra.
— Håll i mej säkert bara, ifall han vill åt mej,
hviskade han, vred omkring nyckeln i låset och tittade in.
— Hvad vill ni? — hördes en röst fråga inifrån.
— Han talar åtminstone som folk! — inföll en
af bönderna.
— Ja, det må vara, men nog bär det ändå åt
fanders för oss! — ropade kyrkvärden och mätte med
tre språng hela salsgolfvet. De andra dröjde
naturligtvis ej att följa exemplet.
— Hvad är det fråga om? — sporde åter
stämman inifrån, och i detsamma visade sig i dörren en
skepnad, svart från hufvud till fot och i den rådande
skymningen en hemsk uppenbarelse nog för en
uppskrämd inbillning.
Intet svar.
— Har ni förlorat förståndet, gästgifvare? —
ljöd stämman för tredje gången, i det skepnaden skred
fram till den tilltalade och slog honom på axeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
