Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att ej med glad tacksamhet och ljus håg kunna se
tillbaka på den dag, som förenat dem, hur ohyggligt
detta måste bli! Hon var så ung och så romantisk
ännu, att detta nästan tog försteget framför smärtan
öfver lille-Svens hemska öde, åtminstone ännu. Det
var dock något så mildt och innerligt med döden i
den lilles skepnad därinne; men detta mord i vägen,
på själfva trösklen till deras nya lycka, var dock nå-
got förfärligt sorgligt. Det kunde knappt öfver-
vinnas. Men då kom hon att tänka på honom, fadern,
och sansade sig hastigt. Den äldsta i en vid syskon-
ring, hade hon fått lära att gifva akt på sig själf
för att vara ett föredöme för de yngre, och detta
kom henne nu till hjälp. Ja, lifvets mest berusande
ögonblick var fördärfvadt för henne, men hon finge
icke hängifva sig åt gagnlös klagan, han behöfde
henne. Och hon log ömt och stilla, ty det låg dock
något upplyftande i detta, att hon måste börja sitt
kall såsom husfru med att vara tröstemor och råd-
gifverska.
Aningen om lifvets stora tragedi, om att rollerna
skiftas olika däri och om en tyst glädje öfver att ha
fått sig en ädel uppgift förelagd framför en glad,
grep henne för första gången. Hon visste ju förut,
att lifvet ställer stora fordringar på den som vill
bruka dess gåfva med allvar och sträfvan efter san-
ning och renhet; hon hade hört det så många gånger
och läst därom, men nu, då erfarenheten själf lärde
henne detta, berörde det henne såsom något under-
bart.
Hon fullbordade skyndsamt sin toalett, utplånade
med kallt vatten spåren i ansiktet efter sin häftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
