Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorg och gick sedan med stilla, fridfullt utseende att
uppsöka sin make.
Han satt ännu kvar i den till likrum så plötsligt
förvandlade barnkammaren.
Man hade lagt det lilla stoftet tillbaka i bädden
under sitt hölje af blommor, men ej mörderskans,
ty dem hade pietetsfulla händer bland tjänstfolket
skaffat undan. Nyskurna, ännu våta af morgonens
dagg lågo de utströdda i sin friska prakt öfver det
som intet lif hade.
Ljusen höllo på att brinna ned i sina stakar;
de slocknade ett och ett med ett fräsande ljud, blan-
dande sitt os med blomsterdoften. Men solen stod
nu högt på himlen, sändande in hänsynslösa ljusflo-
der trots de nerfällda gardinerna, som voro ämnade
att utestänga dessa lifvets budbärare från dödens
hemvist.
Räntmästaren var ensam därinne. Han kunde
icke slita sig ur sin förlamning; bröllopsfracken var
ännu på, och skjorta och halsduk ännu i sin sirliga,
oskrynklade hvithet, ty hans sinnesrörelse hade icke
tagit sig något utbrott som det minsta inverkat på
elegansen. Orörlig satt han och stirrade rätt fram-
för sig.
Hans tankar hade snott ihop sig till ett kaos,
hvars enda ohyggliga ledtråd var den, som ånger
och själfförebråelse tvinnade på. Och trött och förbi
måste han med hela sitt medvetande samladt på
denna punkt följa denna tråd i en evig kretsgång,
tills det var som om tankelaget ginge varmt, dry-
pande såsom smält metall på den utpinade hjärnan.
Alltid svag vid intrycken utifrån, hade han nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
