Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Och somt föll i god jord. Av Carl Palmkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade ju Kalundi vunnit för Gud och församlingen.
Huru skulle man kunna annat än sörja nu, då Kalundi var
borta — avfälling?
I sin by satt Kalundi och tänkte tunga tankar. Han
nästan längtade till Guds hus, men att nu gå dit,
bekänna sin synd och
bedja om nåd —
nej. »Det skall jag
göra längre fram»,
lär han ha sagt.
»Dagar gå och
dagar komma åter»
och åren likaså, men
Kalundi är alltfort
avfälling. Fina voro
frestelsens garn i
början, nu voro de
starka kedjor, som
alltfort höllo
honom i synd och
skam. Den
starkaste länken, den
som sammanhöll
hela kedjeknippet
var polygamin. Han skulle som den förlorade sonen »stå
upp», men kedjornas länkar smögo sig så fast, ja hårt
om hans viljeliv. »Huru skall jag kunna lämna mina
hustrur och våra barn?»
En dag är han i skogen. Med tillhjälp av sin starka
»änterlina» har han äntrat högt upp i en palm för att
tillgodogöra sig det berusande palmvinet. Då hör han
ett rop: »Kalundi, Kalundi.» Han ser sig omkring men
En inhemsk förkunnare. Kibangu
med familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
