Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Modernismen i Islam och dess korantolkning. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
neka inför domaren. Ger icke detta en ny bas för
rättslig bevisning och kan man inför sådana nya
bevismedel inskränka sig till den gamla
processordningens bajjina-regler? Erbjuder icke detta medel en
långt säkrare garanti för riktigheten av det
konstaterade sakförhållandet än två vittnens utsago — det
enda bevis, som den gamla lagen tillåter — då sådanas
trovärdighet icke alltid är höjd över allt tvivel.ᶜᶜ
Det är följaktligen två nära sammanhängande
moment i fighverksamheten mot vilka den nya skolan
företrädesvis riktar sin opposition. Häruti har den
indiska skolan föregått den; även de indiska
reformatorerna grunda sina kulturfordringar på bekämpandet
av dessa den härskande ortodoxins båda element.
För det första principen om taglīd (efterhärmande)
enligt vilken muslimerna med uppoffrande av rätten
till självständig, på islams gamla källor grundad
forskning icke ha annat att göra i fråga om alla det
religiösa livets förhållanden, till vilka enligt den
härskande uppfattningen även de juridiska normerna för
det borgerliga livets förhållanden höra, än att slaviskt
efterfölja de under islams 3:dje århundrade i de olika
skolorna ofta på olika sätt fastställda bestämmelserna.
Följaktligen kan den rättrogne numera blott vara en
muqallid, en efterföljare; han måste tillhöra en av
de fyra av idjmāăᶜ erkända riterna och måste blint
följa de i dennas skrifter fastställda normerna.ᶜᶜ
För det andra den principen, som ligger till grund
för denna åskådning, att portarne till självständig
forskning didjtihād), som blott vore öppnade för de
stora auktoriteterna i länge sedan gångna släkten,
numera sedan århundraden tillbaka äro obönhörligt
tillslutna, sedan de enda, som ägde rätten till
självständig utveckling av lagen, gått bort, dessa stora
auktoriteter, som enligt islamiska världens konsensus
(idjmā?) erkändes vara berättigade att binda och lösa
(al-1aqd wal-hall). Sådana auktoriteter finnas icke mer,
därför är också all självständig forskning utesluten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
