Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Modernismen i Islam och dess korantolkning. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Fiqhteorin har redan tidigt skapat en instans mot
de rättslärdes relativa självständighet, en instans, som
den ortodoxa yvetenskapen till närvarande tid ständigt
på nytt omskrivit och begränsat. En av de tongivande
juridiska auktoriteterna i nyare tid Ibn ᶜÄAbidīr
( 1836), som skrivit en glossa till den »Utvalda
Pärlan» (al-durr al-muchtār) av al-Haskafī ( 1677),
utvecklar i sitt verk ånyo den gamla teorin, att det
finnes i nedstigande följd sex rangordningar av
rättslärde. Den, som befinner sig i en av de lägre graderna,
har blott att följa den föregåendes lära och icke att
föra ett självständigt resonemang. Först på det
högsta stadiet finna vi den absoluta mudjtahid
(al-m. al-mutlaq), som har befogenhet att utöva
självständig forskning; de övriga fem graderna utfyllas
av sådana, som blott ha att eftersäga sina föregångare.
De nu sedan länge fast tillbommade dörrarne till
den fria forskningen skola möjligen åter öppnas vid
tiden för Mahdins framträdande. Genom detta
kombinerade onda, den obligata taglīd och avvisandet av
rätten till idjtihād, har islam förfallit till den
orörlighet, som ådragit den yttervärldens ogynnsamma
prognos.
Men — förklara nu våra egyptiska modernister —
dörrarne till idjtihād äro icke slutna utan öppna på
vid gavel för de genom nya levnadsförhållanden
framkallade frågorᶜᶜ, vid vilkas avgörande och reglerande
icke den föråldrade bokstaven utan hänsyn till den
muslimiska världens välförstådda bästa bör ha det
avgörande ordet. »Lagen är icke fjättrad i den
hanefitiska skolans luntor» (lejsat al-scharīta mahsūra fī
djulud kutub al- Hanafijja).ᶜ »Därigenom att islams
lag fasthåller vid idjtihād’s och det allmänna bästas
(al-aslah) grundsatser, är den en lag, som passar för
alla platser och alla tider och som låter varje
rättsfall behandlas i överensstämmelse med det allmänna
bästas (al-maslaha) och tidsförhållandenas fordringar,
även om en sådan behandling skulle motsäga den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
