Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AK?
känsligt dess ömma strängar. Han kom att tänka
på, vad han måste utstå, om han levde i vilt äk¬
tenskap med Nastia. Visserligen behövde han inte
ta upp allt, som flöt på vattnet, såsom ett ordspråk
säger, ly människorna voro som hundar — de
både skälla och bitas. Honom kunde det vara
likgiltigt, men den stackars Nastia kunde näppe¬
ligen härda ut därmed. Hans hjärta darrade, som
om någon hade kramat honom för bröstet, men
han kunde ändå icke kväva sin åtrå att finna
lyckan, om ock blott en gång i livet.
Det var inte mycket kvar på bottnen av den
stora flaskan. Gästerna larmade och kände sig
muntra. Den vallfärdande Javdocha talade om, att
hon hade gått till Brailiv för att få avlat, och vad
hon där fått höra av nunnorna. En hade berättat,
att Gud snart skulle straffa människorna för deras
synder. Det skulle komma en förfärlig tid, då
människosläktet började dö ut, men icke alla skulle
dö av ålder och krämpor. Det skulle komma en
störtskur av hagel, större än getabockshuvuden, och
slå ihjäl alla, som icke ville göra vallfärder och
som försummade gudstjänsten eller icke gåvo all¬
mosor åt tiggare.
Sochvia suckade tungt, men hörde ej på med
synnerlig uppmärksamhet, ty hon ville själv så
gärna tala om vad som nyligen hänt med gumman
Odarka, huru hon hade kommit i gräl med henne,
och vad Odarka hade sagt om Maria. De pratade
samtidigt, den ena om ett, den andra om ett annat,
och samtalet flöt ihop till ett löjligt sammelsurium.
Hnat slöt sig närmare till Javydocha, ty hon var
ju Nastias mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
