Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Semen och Motrja sutto bredvid varandra och
språkade gemytligt. Semen var glad och något
upprymd. Hans trubbnäsa glödde som en utslagen
ros. Brännvinet hade värmt Motrja, och hon såg
för ögonblicket yngre och vackrare ut. Frisk, fyl¬
lig och reslig, tycktes hon ännu större vid sidan
av den lille spinkige Semen. Han sade, att så fort
Motrja ville flytta till honom, skulle han laga det
gamla stallet, ty de måste köpa hästar. Kanske
man kunde förtjäna en slant genom att köra lass,
och då tiden var inne att plöja för vintersådden,
behövde man inte leja kreatur.
Motrja tyckte också, att stallet behövde repa¬
reras, men hon ville hällre, att han köpte en ko
i stället, ty då kunde man kärna smör och göra
ost; det inbringade också några slantar, och då
finge de själva mat. Så språkade de utan att bry
sig om de andra gästerna. Ur deras samtal kunde
några lösryckta satser urskiljas i sorlet: »Blir det
en oxe av kalven, då sälja vi den och köpa en
gris i stället ... Vi måste skaffa en ny lie... Utan
Eh: ko: gardet. inte...» ;
De kommo överens om att Motrja dagen där¬
på skulle gå och tilta på Semens stuga och sedan
flytta över till honom.
Det var sent, när gästerna började bryta
upp.
»Jag är drucken, far lille, och har lust att
sjunga. Hur ska jag nu kunna hitta hem? Kanske
går det så, att jag blir liggande i diket över natten»,
jämrade sig Javdocha.
»Var inte ängslig, mor lilla» svarade Hnat.
»Jag ska leda hem er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
