Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
»Hur ska jag kunna hjälpa det? Du har ju
en hustru, värför lever du inte sams med henne?»
»Plåga mig inte med min hustru! Jag pinas
nog ändå. Jag hatar henne, hon har förstört hela
min ungdom. Oleksandra skall aldrig mer beträda
min tröskel, ty vi äro skilda för alltid. Nastia!
Om du inte vill leva med mig, tar jag livet av
mig, Bättre att ruttna bort i den råa mullen än
att leva utan dig på jorden.»
»Hur kan du säga så? Hur skulle vi kunna
vara tillsammans, när du är gift? Och hur skulle
jag då kunna visa mig för människor?»
Men hur levde inte de andra? De vore inte
de första och inte de sista, som flyttade ihop. I
byn fanns det mer än tio stugor, där man levde
utom äktenskapet. Och de levde inte värre än de,
som voro lagligt vigda; de skötte sina hushåll or¬
dentligt och hade kreatur och voro välbärgade.
Då hon talade om elaka tungor, så hjälpte det
ändå inte, om man bommade för både dörrar och
fönster och satt inom hus utan att knysta ett ljud;
man slapp ändå inte undan förtalet. Prat och
förtal — strunt i det! Hunden skäller, och vinden
för ljudet med sig. Huvudsaken är, att man blir
lycklig. Och lyckan skulle komma. Han skulle
älska henne trofast; han skulle omplantera henne
i sitt hem som en blomma i trädgården och vara
öm och rädd om henne som ett litet barn. Eller
ville hon hällre att han gick ömkligt förlorad och
spillde sitt unga liv?
Nastia hörde uppmärksamt på och lutade sig
mot äppleträdets skrovliga stam. Det gjorde henne
ont om den stillsamme, hederlige Hnat, som så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
