Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
trofast höll av henne, att han till och med blev
olycklig utan henne. Hon tyckte ju själv om honom,
och djupt i hennes hjärta vaknade en åtrå att bi¬
falla Hnats begäran. Men hon oroades vid tanken
på de hinder, som modern ovillkorligt skulle ställa
i vägen för deras lycka.
»Mor? Ja, hon skulle nog vilja äta upp mig,
ty hon är redan så ond på mig för att jag givit
korgen åt två friare», sade Nastia halvhögt.
Dumheter! Man kunde ju be moster Motrja
klarera saken. Hon skulle tala med sin väninna
och denna med andra grannkvinnor och lägga råd,
så skulle det nog bli bra.
Insvepta i den förföriska sommarnattens skym¬
ning, sövdes de av sina egna stämnior och tyst¬
nade, men deras tankar kretsade kring ett och
samma föremål.
Hnat hoppades, att Nastia skulle gå in på
hans förslag och leva i vilt äktenskap.
»Här i landet finnes det inga vildar», skämtade
Vastia.
Hennes friska, nästan barnsliga skratt retade
Hnat. Han tog henne om livet och tryckte henne
till sig. Han kände beröringen av hennes unga,
varma kropp. Nastia spjärnade ej emot, men vände
bort huvudet, så att den vita halsen med det röda
korallhalsbandet glänste fram. Han tryckte sina
läppar mot hennes hals.
Det lummiga äppleträdet utbredde sina mäk¬
tiga grenar över dem, och gång efter annan skälvde
det i det mörka lövverket, som i sömn. Under det
djupblå, stjärnströdda himlavalvet var det lugnt
och ljumt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
