Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XX. Huru molnen drogo. 1885 - XXI. Sonetter af en enstöring. 1885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjunga vårens gamla visa och den gamla sången om
smärtan, huru tusen hjärtan sjuda och brista och huru
människan svettas under oket; men de skola ock sjunga om
lyckan, då mjuka händer söka glätta bekymrens fåror.
Mänsklighetens dikt är i grunden oföränderlig, och ämnena
förbli desamma, äfven om formerna växla.
XXI. Sonetter af en enstöring, 1885 (2 uppl.
1807), 134 reflexionsdikter (157 sidor), skrifna 1880—85.
1. Heroiska sonetter, mytisk-historiska motiv med
epigrammatiskt pointerad reflexion.
2. Fönstermålningar, ypperliga genrebilder af
religiöspoetisk art vid betraktandet af målningar i kyrkofönster.
Skaldens hjärta är ett tempel, genom hvars målade
fönsterglas brokiga färger spela in. Likasom kalken färgas
blodröd i solskenet, glöder ock odödligheten i skaldens hjärta.
— Vid ett tillfälle besökte han en kyrka, då den var
folktom och då aftonsolen flätade kransar af miljoner
gnistor kring helgonens hjässor. Aldrig hade han tyckt
sig komma den okände guden så nära som då.
3. SJtalden och konsten, reflexioner om konstens höga
uppgift och konstnärens stränga kall.
4. Erotiska bubblor, sonetter om kärlekens filosofi,
delvis i Petrarcas stil.
“Men först i döden känner du och vet,
hur lyckliga vi varit. Grafvens mörker
förklaras då i ändlös evighet.“
5. Idylliska sonetter, allmänt-mänskliga reflexioner,
naturstätimingar och genrebilder. I “Flickan i öknen“
undrar han, hvilket öde är värst af de två framtidsutsikter,
som öknens ensamma dotter har: att blifva ett byte för
den lystne emiren eller att slukas af lejonet? — “Den
gamle musikanten“ skisserar en pianolärares bittra lott,
då han om hvardagarna måste förtjäna uppehället genom
öfning i skalor. Men om söndagarna har han rik
ersättning, ty då får han ostördt “fördjupa sig i den
gudomliga musikens haf“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
