Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXIII. Bondeballader. 1886
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så6om prof på denna för Vrchlicky äljes främmande
folkepik anföras här ur diktcykeln två poem, af hvilka det
senare troget afspeglar den öechiska folkvisans naiva
klago-ton och knappa rytm.
En julaftonsballad.
Hämndens stråt mot egen herro
vardt af bonden trådd,
trålande allt mer och värre
än en oxe klådd.
Barn och kvinnor grymt af svälten ledo, som om själfva fälten
haft förgiftad sådd.
Spadar, järn och liar skeno
i palatset in,
och som gissel pikar liveno
på förnäma skinn.
Bonden knappt haft mat för dagen, under »let att adelsmage»
var af rätter stinn.
Slottet tändes. Våldsamt bräcktes
både torn och mur.
Girigt grofva näfvar sträcktes
efter kreatur.
Tom blef herremannens boning, utan hänsyn och försköning
ens mot jungfrubur.
När med kopplet slottsherrn vände
hem från jakt och dref,
öfver styggelsens elände
rasande han blef.
Han till grannen red att klaga och en bön om kraftig aga
till monarken skref.
Inom kort dragoner drogo
dit vid hornens skräll,
rikligt plundringsrof de togo
och förbrände tjäll.
Bönderna, allt re’n försvunna, blefvo dock på bergen hunna.
Hvilken gräslig kväll!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
