Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - LVII. Zenit öfverskridet... 1899
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu domens timme slår, I krymplingar och slafvar!
Min domedag skall gry i dag på edra grafvar,
som sluka all er ätt, er säd och edra brott
— den dag som David drömt och som Sibyllan spått.
Jag gör en gruflig skörd. Se, Dödens slåtter stundar.
Jag hetsar honom vildt som jägarn sina hundar.
Död, undergång, fördärf! På solens fläckar snö
sig lagt — i morgon re’n skall hennes dotter dö.“
Men den andra rösten svarade lugnt och trotsigt:
"Hvi har nu för vår skull din omsorg så betungat
ditt sinne? Du som oss ändå i mörkret slungat!
Hvad äro vi för dig? För vinden sköra löf!
När förr vi ledo grymt, förblef du kall och döf.
I sekler ha vi bedt och gråtit och förbannat,
men för din fotapall vår suckan ohörd stannat.
I våra marters ve du hycklat frälsning jämt,
men oss till ständig kamp ändå förutbestämt.
Nu förebrår du oss!.. . För seklernas elände
fördömer du oss hårdt! .. . Tragikens gud! Du kände
dock evmeniders straff med deras ormahår
och deras hätska blod, som sögs ur dömdes sår!
Nej, segern tillhör oss. På våra pannor skrifvits:
Vae victis! Ta igen du kan ej, hvad oss gifvits.
För oss är Kains ärr förlossningsmärket än.
Du aldrig var vår far, fastmera är du den, *)
som lockat i sitt djup de arma offerlammen
för att i afgrundsnatt få le åt oss i skammen.
Vår frände korpen var och öknarnas schakal,
som med sitt skri och tjut gett näring åt vårt kval.
*) Denna versrad har tydligen haft till förebild det sublima slutet
på Konrads “Improvisation“ i Mickiewicz’ “Dziady“, med den skillnad att
den ortodoxt fromme polacken lät den onde anden själf ifylla den fruktans«
värda anklagelsen mot världens skapare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
