Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - LVII. Zenit öfverskridet... 1899 - LVIII. Gudar och människor. 1899
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förinta då vårt lif! Men säg! Hvem har begåfvats
med den där himlens fröjd, som bara har oss lofvats?
Och svara först på ett! Hvar är ditt paradis,
som under seklers lopp besjöngs som dygdens pris?
Begynn din veckas dar på nytt med allmaktsorden!
Spänn i kometers ok din tjenarinna jorden!
Oss lockar icke mer ditt himmelrikes lön.
Nej, återtåg vårt lif! Det är vår enda bön.
Ty domens stora dag, hvarmed du oss vill krossa,
det är befrielsens för oss. Den skall förlossa."
Så hördes de båda stämmorna dåna vid skaldens
ensliga läger. Men natten forled, och solen rann upp öfver
en ny dag med dess nya kamp.
LVIII. Gudar och människor, 1899, 46 episka dikter
från åren 1891 — 99 (383 sid.), likasom de föregående
delarna i denna serie världshistoriska bilder begynnande
med bibliska stoff och slutande i nutiden. I ett af de
första poemen, uMöteta, träffas två skepnader på Ninives
ruiner: den ena var Pästen, den andra — Döden. Då
pästens ängel berömde sig af att hafva röjt väg för döden,
svarade den senare: uGack hädan, ty äfven dig förutan
skulle jag hafva nått denna ort! Förgäfves blandar du
dig in i mitt heliga värf. Du är våldet, men jag är den
gudomliga rättvisan, som med tidens tillhjälp leder allt
skapadt till sitt mål.a
De antika bilderna i denna samling äro särskildt
be-aktansvärda, dels därför att det öfver dem hvilar något
af den fornhelleniska ödestragiken, hvars högtidliga intryck
skärpes genom den flerestädes använda jambiska trimetern,
dels ock emedan Vrchlicky på samma gång däri inlagt
något af sina subjektiva stämningar och lidelser. Den antika
världens sista brottning med den nya tiden är ock
åskådliggjord i flera monumentala bilder, och något af denna
bryt-ningskamp återfinnes äfven i den rent historiska dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
