Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 3. Gud och kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Sedan dess ha sekler förflutit; men symbolen
for-värkligades ej. Kristus led, dog och uppsteg till himlen,
och mänsklighetens suckar ha ständigt ljudit efter honom.
Men på piedestalerna grina alltjämt afgudar. “ — Samma
ämne har gifvit uppslag till den triumferande dikten
Sfinxens sista sång (XIX).
Sitt dok kring trötta mänskor natten slöt.
För deras ögon skymtade i sanden
en väldig sfinx, och bort vid ökenranden
ett lejon efter lejoninnan tjöt.
Den lilla truppens svultna kreatur
med öknens magra tistlar hungern släckte. —
Mot Lyran sina stjärnearmar sträckte
Orion midt i slumrande natur.
I mörkblå rymd sjönk Vågen stilla ned,
men glänste stundom fram, till dess den släcktes
i djupet, och af skuggorna betäcktes
den glans, som sig från Jungfruns änne spred.
Vid åsnan låg en man i mantel höljd;
och stödd mot stodens rygg, en kvinna lade
intill sin barm en liten pilt, som hade
i sfinxen fått sin vagga eller sköld.
I sömn föll modern, trött af dagens stråt.
Tyst natten skred med fjät, som tycktes eka
i öknen. Många stjärnor svunno bleka,
liksom när ögon falla hop af gråt.
Orion förde hem sin stjärneflock.
En purpurstrimma österns rand förgyllde,
och lejons tjutande vid källan fyllde
med bäfvan de gazellers skygga skock.
När nyfödd dag begynt sin stilla gång,
vid sfinxens fot den lille pilten väcktes,
och då hans armar under kvid an sträcktes
mot modern, hördes sfinxens sista sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
