Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 1. Antiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skar en kvist af detta träd och gjorde däraf en flöjt., så
att han ändå fick kyssa henne. — I aPan och Psyche“
(XXXVII) har Psyche tröttnat på Amor och flyr till.
naturen, där han, leende i sitt gråa skägg, spelar på sin
skalmeja for henne. — “Pith.ys“ (XLIV) är en växelsång,
mellan Pan och Boreas om en nymf, som dog vid den
senares kalla omfamning och af Pan fördes till moder
Gaias sköte. — I aTyrtaeusu (XVIII) har en spartansk
moder födt ett klent barn, som tages från henne. Hon
söker det fåfängt på Taygetos, där det blifvit utsatt att
omkomma. Men nästa dag finner hon det leende i
strålande solsken hos den spelande Pan. Hon ber guden att
få igen sin späde pilt, men Pan svarar:
“Jag vet, att nog af lidande och tuktan
har modershjärtat haft. Men hys ej fruktan,
ty gossen trifves bättre här i skogen
uti naturens sköte. Hon är trogen,
när människan förskjuter.“
uJag skall lära honom spela flöjt vid oreadernas
danser, och han skall få umgås med mig, Dionysos och
Rhea. I sinom tid kommer han igen. Minns då hans
namn — Tyrtseus!u
Och ännu i diktsamlingen LVIII bevaras denna varma
lifstro i dikten “Aristaeos“ om den nedstämde ynglingen,
som af Pan uppsökes och tröstas:
“Världens ande är jag. Allt jag punyttföder:
hjärtats lust och känslor, stoff af stjärneglöd.
Grenom mig allt lefver, blommar, värms och glöder.
Lifvets nyckel har jag, nyckeln ock tilL död.“
u Människorna förstå ej att njuta af naturen och ha
förlorat medvetandet af jordens storhet och skönhet, af egen
odödlighet och ungdomlighet.u Den friska dikten med sin
käcka rytm inplantar kärlek till medmänniskorna, till lifvet.
Poetiskt tillgodogjordt är ock det gamla motivet, att Pan
ej dött för alltid, utan blott sofver, tills tiden är inne att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
