Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes smekande röst dragés han ned till flodens
botten.
Lermontov har vidare utvecklat samma ämne i
en ballad, som med poetisk finhet återger sagans
mystiska stämning i modern form:
I floden rusalkan sig svingar i dans
under månens förtrollande glans,
och pärlor af vattnets försilfrade bryn
hon försöker att slunga mot skyn.
1 brusande lopp ilar floden så fri;
himlens stjärnor sig spegla däri.
Och rusalkan hon sjunger, men klangen om kort
vid den klippiga stranden där bort.
Och rusalkan hon sjunger: »På botten djupt ner
evig dager där strålar och ler.
Där leka guldfiskar i böljande svall,
och där har jag en stad af kristall.
»Och i den på ett läger af snäckor pch skal
uti skuggan af vassen så sval,
där sofver en furste, som stupat vid strand,
sofver fursten från främmande land.
»Jag har kammat hans lockiga hår hvarje dag,
jag har skådat hans ljufliga drag,
och ofta den älskades panna och mund
har jag kysst i den nattliga stund.
»Men eldiga kyssarna väcka ej opp
furstens kalla och stelnade kropp.
Han sofver och stödd mot mitt klappande bröst
ej en suck han mig bringar till tröst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
