Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så sjunger rusalkan på böljorna blå,
tärd af längtan, hon ej kan förstå.
I brusande lopp ilar floden så fri;
himlens stjärnor sig spegla däri.
Pusjkin hade äfven försökt imitera den lyriska
folkepiken i sina poetiska sagor om »den döda
drottningen» m. fl. samt genom sina eflerbildningar af
serben Vuk Stefanovitj* klassiska samlingar, men dels
var han ej nog kritisk och djup att intränga i
folkepikens väsen, dels gaf han sig ej tid att utarbeta
dessa ämnen med konstnärligt allvar.
Ett vida bättre grepp för konstdiktens förädlande
af nationella stoff gjorde Lermontov genom sitt
ypperliga äktryska epos »Om tsaren Ivan Vasiljevitj,
den unge opritjniken (lifdrabanten) Kiribejitj och
den Jlinke köpmannen Kalasjnikov», som nästan
illusoriskt återger de gamla bylinornas
(bjältekvä-denas) form och ton, »sjunget vid guslens klang samt
lönadt med skummande mjöd och en guld- och
silfver-broderad duk på silfverfat». Handlingen är förlagd
till det »gyllenhöfdade» Moskva på Ivan den grufliges
tid. Den unge ädlingen Kiribejitj upptändes af kärlek
till den unge köpmannen Kalasjnikovs fagra hustru
Jelena Dimetrevna. Då köpmannen en afton vänder
hem från basaren, finner han ej sin maka, och efter
kvalfull väntan ser han henne komma
»blek som stormbruten lilja med fladdrande hår,
snö och rimfrost i upplösta flätorna strödd,
sköna ögonen blicka med vansinnets glans,
bleka läpparna hviska förfärliga ord.»
11. — Jensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
