Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den brottsliges uppförande »dittills varit
oklanderligt», lindrades straffet till relegering från universitetet
och tvångsarbete såsom underofficer, ehuru han som
adelsman eljes var själfskrifven till högre rang.
Betecknande för Nikola is faderliga sätt att handskas med
varnartiga skaldeynglingar är att han efter denna stränga
skrapa kysste Polezjajev på pannan, till tecken att
denne kunde hoppas på nåd i framtiden, om han
artade sig väl.
Den mustiga hjältedikten var länge förbjuden, och
det är ej att undra på, då censuren hyste
betänkligheter mot Lermontovs lojala och äktryska epos om
Kalasjnikov bara därför att dess författare fallit i onåd,
så att dikten först publicerades utan hela
författarnamnets utsättande. Nu mera står »Sasja» att läsa i
Polezjajevs samlade dikter, men de många luckorna
röja ännu, huru nitiskt den ryska censuren allt
fortfarande vakar öfver den officiella sedligheten.
Pusjkin föll till fota för den imponerande kejsaren,
men Polezjajev — liksom Lermontov — motstod
trotsigt både lockelsen och förödmjukelsen. »Jag är för
stolt att be kejsaren om nåd,» yttrade han, »ty jag
har ej förbrutit mig mot honom.»
Men sig själf kunde han icke motstå, lika litet
som Lermontov kunnat behärska sin demoniska natur.
Det strama, regelrätta militärlifvet i Moskva passade
ej för Polezjajevs obändiga, njutningslystna lynne.
Utan permission sökte han en gång begifva sig till
Petersburg och degraderades för detta disciplinärbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
