Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till simpel soldat med forlust af sitt adelsskap.
För-tviflad hemföll han nu åt dryckenskap, och då han
vid ett tillfälle kommit i delo med sin fåltväbel,
straffades han med ett års häkte i bojor. Efter den
betan skickades han till Kavkazien — den militära
uppfostringsanstalten för Nikolais oförbätterliga
apollo-söner. År 1831 blef Polezjajev åter underofficer och
sju år senare fick han igen sitt adelsskap med officers
rang, heder och värdighet. Men då var det redan
för sent: förstörd af lungsot, utsväfningar, fattigdom
och brutala förföljelser, dog han på militärhospitalet
i Moskva år 1888 och fick först på likbåren bära sin
nya uniform.
Såsom skald var han Lermontov i alla afseenden
mycket underlägsen. Han saknade totalt dennes
innerliga religiositet, som låg dold under det kätterska
trotset, samt dennes förnäma världsåskådning.
Pole-zjajevs små stämningsbilder och episoder från
Kavkazien kunna på långt när ej mäta sig med den
»Kav-kaziske Byrons» i formskönhet, kolorit och kraft, och
ingen strimma af ljus lyser upp det mörker, hvari
Polezjajevs lättsinniga sångmö famlade. Lungsot och
tobakskvalm, död och elände, fängelse och själfmord
— se där den stygga värld, hvari hans verklighet och
fantasi ständigt dvaldes. Utkastad i världen med
hemska minnen från en glädjelös barndom och ett
föräldralöst hem, utstött ur det »fina» samhället och
alldeles saknande den karakterens hållning och viljans
fasthet, som göra Lermontov så sympatisk äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
