- Project Runeberg -  Jenny /
115

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

ute på den blekgröna Campagnan. Helge höll hennes ena
hand på sin arm och klappade den — och Jenny flyttade
den nedför hans rockärm, tills den låg gömd mellan hans
båda händer. Helge skrattade lågt och muntert för sig
själv.

»Vad skrattar du åt, gossen min?»

»Jag tänkte bara på de där tyskarna —» och så
skrattade hon med — lågt och likgiltigt, som lyckliga
människor skratta åt bagateller, som inte angå dem.

De hade gått över forum på förmiddagen och de hade
setat en stund uppe på Focaskolonnens höga sockel och
viskat med varandra, och under dem låg ruinmarken,
sol-förgylld och förvittrad med små svarta turister
klättrande mellan murresterna. Men alldeles för sig själva,
sökande ensamhet mitt i skarorna av resande, gick ett
nygift tyskt par. Han var fetlagd, rödbrusig och blond
med knäbyxor och kodak, och han läste ur Bædeker för
sin unga brud. Och hon soin var helt ung och yppig och
mörk med liksom en nedärvd prägel av husmoderlighet
över sitt mjuka, mjöl vita ansikte satte sig i position på en
kullfallen pelare och mannen knäppte av henne. Och de
två som sutto däruppe vid Focaskolonnens fot och
viskade om sin kärlek, samvetslöst obekymrade om att de
händelsevis sutto över Forum romanum, de skrattade.

»Är du hungrig?» frågade Helge.

»Nej — är du?»

»Nej. Vet du vad jag hade lust till?»

»Nej.»

»Att stanna hemma hos dig, Jenny. Att vi drack te
hemma hos dig i afton. Går det inte an?»

»Jo, naturligtvis.»

De började att gå nedåt staden. De gingo bakgatorna;
och de gingo arm i arm.

I hennes mörka trappa tryckte han henne plötsligt
intill sig. Hans arm låg så hårt om hennes och han kysste
henne så kvävande och våldsamt att hennes hjärta började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free