- Project Runeberg -  Jenny /
116

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

att slå starkt och skrämt, och hon harmades på sig själv
för att hon inte kunde låta bli att vara rädd.

»Käre gossen min», viskade hon i mörkret, för att
tvinga sig själv att vara lugn.

»Vänta lite!» viskade Helge, då hon ville tända, och
han kysste henne som förut. »Ta på dig den där
geisha-dräkten, du ser så söt ut i den — jag skall sätta mig ute
på balkongen så länge.»

Jenny bytte dräkt i mörkret. Och hon satte på
tevat-ten och ordnade vaserna med anemoner och mandelgrenar,
innan hon hämtade in honom och tände lampan.

»Å, Jenny —» han drog henne ånyo till sig. »Du är
så vacker. Allting är så vackert hos dig. Å, det är
underbart att vara hos dig. Gud give att jag finge vara
hos dig jämt —»

Hon tog med båda händerna om hans ansikte.

»Jenny — ville du det — att vi alltid kunde vara
tillsammans —?»

Hon såg in i hans vackra gulbruna ögon.

»Ja, Helge. Ja, du, det gör jag.»

»Skulle du önska att den aldrig tog slut, den här våren
— vår vår?» ,

»Ja.» Hon kastade sig plötsligt till hans bröst. »Ack,
ja, Helge». Och hon kysste honom och lät sina
halvöppna läppar och slutna ögon be om flera kyssar. Ty det var
som om hans ord om deras vår, som aldrig borde ta slut
väckt en liten smärtfylld ängslan hos henne — denna vår
och deras dröm skulle ta slut — och därunder låg en liten
fruktan, som hon inte ville klargöra för sig, men den hade
i alla fall fått liv, då han sade: »Ville du, att vi alltid
kunde vara tillsammans?»

»Å, jag önskade, att jag inte behövde resa hem, Jenny»,
sade Helge innerligt.

»Jag reser ju också», viskade hon blitt. »Och vi
kommer nog hit ner igen, Helge. Tillsammans.»

»Du har således bestämt dig för att resa hem? Å,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free