Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
skade henne, som var hans lycka. — Han ägde lyckan i en
förmåga hos sig själv.
Om det var så att den förmågan felades henne så
hjälpte ju ingenting. Arbetet kunde inte fylla henne så
att hon inte längtade till någonting utom det. Och varför
skulle hon då leva bara därför att de sade att hon var
talangfull. — Det var ingen som hade så mycken glädje
av att se hennes konst, som hon av att utöva den. Och den
glädjen var inte så stor att deri tillfredsställde henne.
Och det var inte bara det som Gunnar sagt henne, att
hennes dygd måste plåga henne därför att den var brutal.
Det kunde det ju lätt nog bli råd för. Men det tordes hon
inte, därför att hon var rädd för att efteråt möta det som
hon längtade till. Och det var ju omöjligare än något
annat att leva nära samman med en annan människa och
så kanske i sitt innersta vara lika ensam. — Hu, nej, nej!
Tillhöra en man med all den intimitet till kropp och själ
som följde därav — och så kanske finna en dag, att hon
aldrig hade känt honom, och att han aldrig hade känt
henne, och att den ene aldrig hade förstått ett ord av den
andres språk.
Ack nej! Hon levde därför att hon väntade. Hon ville
inte ha en älskare därför att hon väntade på sin herre.
Och hon ville inte dö nu, därför att hon väntade.
Nej. Hon ville inte spilla sitt liv ännu, varken på det
ena eller andra sättet. Hon kunde inte dö så — så fattig
att hon inte hade ett enda älskat ting att säga farväl åt.
Hon tordes inte — ty hon måste ju tro att det en gång
skulle bli annorlunda.
Så fick hon försöka att klämma i med målningen igen
Förmodligen gick det väl rent åt fanders för resten sen hon
gick här och var sjuk av kärlekstrånad.
Hon skrattade.
Det var just det hon var. Föremålet existerade tills
vidare inte — men kärleken den fanns där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
