Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Mot snedfönstret började himlen att mörkna violblått.
Jenny giek fram till det och såg nt. Skiffertaken och
skorstenarna och telefontrådarna — den tysta världen därute
sträckte sig grå av rimfrost in i skymningen. Och från
gatorna steg ett rödaktigt sken upp och färgade frosttöcknet.
Yagnskramlet och spårvagnens gnisslande mot skenorna
lät så hårt på den barfrusna gatan.
Hon kände ingen lust att gå hem och äta middag hos
modern. Men hon hade lovat. Jenny skruvade till
kaminen, tog på sig sina ytterkläder och gick.
Det var rått och gråkallt ute — dimman luktade av
sot och gas och fruset damm. Så hopplöst trist denna
gata i grunden var. Den kom nedifrån centrum, där
trafiken larmade och där butikerna, som människorna
strömmade ut och in igenom, lågo och lyste med spegelfönster,
men den förde ned till fästningens livlösa gråa murar och
dess egna husväggar voro gråa och döda — vare sig nu det
var nya affärshus av sten och glas, där brådskan stillsamt
fladdrade ut och in på papper, dem stillsamma unga
människor sysslade med inne i det lugna vita ljuset, bakom
de stora fönsterna och folk talade med annat folk i
telefonrör, eller det var de gamla husen, som stodo kvar från
den tid då staden var liten — låga och gråbruna med släta
fasader och hårduk för kontorsfönsterna och en och annan
liten ruta där det fanns gardiner och krukväxter och
någon smålägenhet bakom dem — underliga ensamma hem
i detta kvarter, där husen inest lågo öde om natten.
Till och med butikerna voro inte av det slag, som folk
strömmade ut och in igenom. Det var bodar där de sålde
tapeter och gipsornament till tak och kakelugnar och
järnspisar och möbelaffärer med fönsterna fulla av tomma
mahognysängar och fernissade ekstolar, som sågo ut som
om aldrig någon skulle komma att sitta på dem.
Det stod ett litet barn i en portgång — en liten
blåfrusen parvel med en stor korg på armen. Han såg på ett
par hundar, som slogos mitt på gatan så att det våta frus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
