- Project Runeberg -  Jenny /
244

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

så gick han och smålog med det där leendet, som jag var
så rädd för förr i tiden —

»Skall jag inte resa, Jenny, då jag är sådan?»

»Jo, Cesca», sade Jenny.

»En gås är jag, det är då visst. — Men du förstår —»,
bröt hon plötsligt våldsamt ut. »Jag törs inte lita på
mig själv. Men ett kan du vara viss på, att hade jag varit
Lennart otrogen, så skulle jag vid Gud ha gått direkt till
honom och sagt det, och sedan hade jag tagit livet av mig
mitt för ögonen på honom med detsamma.»

»Älskar du din man?» frågade Jenny sakta.

Fransiska teg ett ögonblick.

»Det vet jag inte, du. — Om jag älskade honom riktigt
som jag skulle, så kunde jag väl inte vara rädd för Hans
Hermann. Tror du inte, då skulle jag väl ha smockat till
Hans, när han bar sig åt så där och kysste mig.

Men det vet jag i alla fall, att om jag hade gjort något
orätt mot Lennart, så skulle jag inte stå ut med att leva.
Förstår du —• då jag hette Fransiska Jahrmann var jag
inte vidare försiktig med det namnet. Men nu heter jag
Fransiska Ahlin. Och om jag hade satt så mycket som
skuggan av en misstanke på det namnet — hans namn —
ja, då förtjänade jag att han sköt mig som en galen hynda.
Och det kan inte Lennart, men jag kan det, det vet
jag.»

Hennes händer löstes plötsligt ur den hopknutna
ställningen, och hon smög sig intill Jenny:

»Inte sant — du tror på mig — tror du att jag ville
leva, om jag gjort något ärelöst?»

»Nej, Cesca.» Jenny drog henne till sig och kysste
henne. »Det tror jag inte att du ville.»

»Jag vet inte vad Lennart tror. Han förstår mig inte,
ser du. Men när jag kommer hem så säger jag honom
allting alldeles som det är. Det får bli som det vill.»

»Cesca», sade Jenny blitt. Men så ville hon inte fråga
i alla fall, om hon verkligen var lycklig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free