Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
sluttningarna och längs med vägen var där en sådan
massa av vita blomster och liljor. Och så var luften alldeles
disig av sol, det hade regnat fornt på dagen och Nemisjön
och Albanosjön lågo silvervita nedanför under skogsåsen,
med alla de små vita bj^arna omkring och hela Campagnan
och Rom långt inne i en tunn töckenslöja och längst ut
Medelhavet som ett matt guldband vid horisonten.
Å, det var så bedårande, så bedårande och jag tyckte
att livet var underbart, och bara Lennart var trist — och
jag tyckte att han var det mest storartade på jorden. Och
jag var så gränslöst förtjust i honom, och det andra var
bara fånigheter av mig — tyckte jag plötsligt. Så slog
jag armarna om halsen på honom och så sade jag: ’Nu vill
jag vara helt din, för jag älskar dig’.»
Cesca gjorde ett uppehåll och drog tungt efter andan.
»Å, Gud, Jenny, gossen min blev så glad stackare.»
Hon svalde gråten. »Ja, han blev glad. ’Nu’, sade han,
’här?’ Och så tog han mig på armarna och ville bära in
mig i skogen. Men jag stred emot och sade, i natt, i natt
sade jag. Å, Jenny, jag förstår inte, varför jag gjorde det
— i grund och botten ville jag det själv. — Det hade varit
vackert — i den djupa skogen och solen — men jag
låtsades som om jag inte ville — Gud må veta varför.
Och så om kvällen då jag hade lagt mig och jag hade
haft alla de timmarna att gå och vänta på det och Lennart
kom in — ja så gav jag mig till att tjuta igen.
Så rusade han ut, ser du, och var borta hela natten.
Jag låg vaken, jag. — Jag visste inte vart han tagit
vägen. Ja, så reste vi tillbaka till Rom nästa förmiddag
och låg på hotell. Lennart tog två rum, men så gick jag
in till honom. Men det blev bara galet.
Sedan har det aldrig varit bra mellan Lennart och
mig. Jag förstår nog att jag har kränkt honom alldeles
förfärligt. Men du skall säga mig om du tror att det är
något som en man omöjligt kan glömma — eller
förlåta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
