Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Jernbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under detta tumult i det yttre rummet voro de
trenne gästerna uti det inre i ganska stor förlägenhet.
Jäger och Dahl fruktade på det högsta att på något
sätt blifva inblandade i en affär, som kunde
föranleda till kallelse och stämning inför Kongl.
Poliskammaren, enär osäkert vore, huruvida berörde
myndighet ville antaga deras berömvärda kärlek för
folk-lifvet såsom skäl för deras vistande på ett så illa
kändt ställe, helst de nyss sjelfva varit hjeltar i en
dylik lek.
Jernbäraren stod med armarna i kors och
betraktade småleende sina båda kamrater i olyckan.
”Kan man inte komma ut genom detta fönster,"
ropade Dahl, i det han började undersöka
ifrågavarande fönster, som dervid befanns så smalt, att om
också hufvudet lyckligtvis kunde komma ut, den
öf-rige kroppen hestämdt stannade innanför, hvarmed
man omöjligen kunde vara belåten.
”Hur i Guds namn skola vi bära oss åt, för
att komma ur detta hål?” frågade slutligen, med
en orolig blick på jernbäraren, Jäger som likaledes
förlorat tålamodet.
"Ah bevars,” svarade jernbäraren, ”det är väl
inte kinkigare för herrar gesäller att stå för Pontius
Pilatus, än annat hederligt folk."
”Inte kinkigare?” genmälde Dahl: ”jo ganska
kinkigt ändå.”
”Och hvarför det, 0111 jag får vara så väsvis
och fråga’?”
”Hvarföre? — jo våra släglingar, våra fäst—
niöar —”
”Gesällers släglingar och fästmöar är väl inga
kammarherrar och hofdamer heller.”
"Skaffa oss ut, karl, och det på ögonblicket,
så framt du ej —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
