Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Den sista måltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893
Bo. DEN SISTA MÅLTIDIäS.
894
upprört lärjungarnes sinnen. Visserligen kan
det vid första ögonkastet synas öfverraskande,
att en så obetydlig fråga som den, hvilken
plats man skulle intaga vid bordet, ens kunde
uppkomma vid ett tillfälle så fullt af
högtidligt och gripande allvar som detta, men
sådan är menniskors art, och historien vet
att förtälja om mången strid och
blodsutgjutelse, som vållats af denna kärlek till
»de främsta platserna» vid gästabud och
annorstädes, hvilken Jesus så eftertryckligt
tadlat särskildt hos sin tids fariséer. Och
huru måste icke nu, då hans själ var
upptagen af idel tankar på hans nära förestående
död och hans stora verks fullbordande, denna
hans apostlars tvist om företrädet hafva mer
än annars smärtat honom. Den visade ju,
huru föga hans utvalde följeslagare ännu
verkligen fattat och tillegnat sig hans ofta
upprepade allvarliga undervisning om hans
rikes natur och väsen och om den död, han
gick till mötes. Den visade, att de ännu
icke blifvit frigjorde från den högmodets och
sjelfviskhetens ande, som stod Guds gode
ande emot. De hade hört honom tala om
hans förestående lidande och död, och de
anade väl i denna stund, att stora ting stodo
för dörren, men de hade endast delvis
förstått hans ord; de synas hafva betraktat
dessa olycksslag mera såsom endast
tillfälliga och snart öfvergående, i det de trott,
att de omedelbart skulle efterföljas af en all
smärtans mörker öfvervinnande uppenbarelse
af hans herlighet, i sammanhäng hvarmed
då äfven det messianska riket skulle
upprättas på jorden.
Tyst och bedröfvad hade Jesus hört deras
afundsamma knot, medan de intogo sina
platser vid bordet. Han beslöt då att genom
en betydelsefull handling, som bättre talade
än ord, gifva dem och alla, som honom älska,
ett föredöme af bevekande ädel
tjenstvil-lighet.
I österlandet bruka i hvarje rum med
undantag af dem, som tillhöra de allra
fattigaste af folket, midt på golfvet mattor vara
utbredda; och då någon träder in i rummet,
sätter han sina sandaler vid dörren, dels i
allmänhet för att icke orena de hvita
mattorna, dels särskildt — så är åtminstone
fallet i muhammedanska hus — för att icke
med af gatans smuts och dam besudlade
fötter komma vid och befläcka en väfnad,
som är helgad derigenom, att den trogne
på den faller på knä, hvarje gång han
förrättar sin bön. Innan lärjungarne satte sig
till bords, hade de tvifvelsutan iakttagit
denna renlighet och snygghet främjande sed.
Men ett annat bruk, hvilket vi veta att Jesus
värderade, hade blifvit försummadt Deras
fötter måste hafva varit dammiga efter
vandringen från Bethanien och skulle väl behöft
en vederqvickande tvagning före måltiden.
Men att två fötterna var en tjenares
göromål; och då ingen erbjöd sig att utföra
denna tjenst, stod Jesus i sin oändliga
ödmjukhet och sjelfförsakelse upp från sin plats
vid bordet för att förrätta den låga syssla,
som ingen af hans lärjungar hade känt sig
manad att göra för honom. Väl må den
lärjungen, som Jesus älskade, i sin
berättelse med undran dröja vid hvarje särskild
biomständighet, som stod i sammanhang
med denna högtidliga tilldragelse (Joh. 13:
1—20). »Då Jesus visste, att Fadern hade
gifvit allt i hans händer, och att han var
utgången från Gud och gick till Gud, stod
han upp från måltiden, lade af sig
öfver-klädnaden och tog ett linnekläde och band
om sig.» Derpå göt han vatten i ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
