Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Den sista måltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
JESU LIF.
896
1 n Jå\^
246. Trielinia.
(Efter Bardons »Anciens Teupless.)
kopparbäcken, sådant alltid är till hands i
Imsen i österlandet, och begynte, utan att
säga ett ord, att två sina lärjungars fötter
och torka dem med det linnékläde, hvarmed
han var ombunden. Häpnad och blygsel
tyckas i första ögonblicket så hafva
bemäg-tigat sig desse lärjungar, att de en stund
bortåt sutto tyste och läto sig hvar efter
annan villigt betjenas af honom, som var
deras Herre och mästare. Först Petrus bröt
denna tystnad. När nämligen ordningen kom
till honom, kunde han icke längre betvinga
sin rörelse, utan utbrast: »Herre, skall Bu
två mina fötter?» Du, Guds son, Israels
konung, som har det eviga lifvets ord — du,
hvars fötter österlandets konungar borde
smörja med den kostligaste olja, och de
botfärdige bada med sina tårar, skall du två
Petri fötter? Det var hans gamla fruktan
och skygghet, som för mer än tre år sedan
gifvit sig luft i detta den galileiske fiskarens
rop: »Herre, gäck ut ifrån mig, ty jag är en
syndig menniska»; det var hans gamla egen-
vilja, som ännu för ett år sedan tagit form
och gestalt i detta den stolte klippmannens
yttrande: »bevare dig Gud, Herre, detta
skall icke vederfaras dig». Jesus upptog
med saktmodighet, hvad som var godt i den
häftige apostelens utrop. Han sade till
honom, att han ännu icke förstod betydelsen
af den handling, som han såg mästaren göra,
men att den dag skulle komma, då denna
betydelse skulle blifva honom klar. Dock
Petrus, envis och obetänksam såsom vanligt,
fortfor i sitt förmätna motstånd. »Aldrig i
evighet», utropade han otåligt, »skall du två
mina fötter.» Men Jesus visade honom den
farliga egenvilja, som dolde sig under denna
skenbara ödmjukhet. »Om jag icke tvår dig»,
sade han, »så hafver du ingen del med mig.»
Lika väl din egenvilja som din klenmodighet
måste bortläggas, om du vill blifva min. Min
lärjunge måste lyda min vilja, äfven då han
icke förstår den, ja, äfven då den synes strida
mot hans uppfattning af hvad jag är, Dessa
mästarens ord förändrade hela rigtningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
