Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Korsfästelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1099
JESU LIF.
1100
hans kläder och gjorde fyra delar, en del
åt hvarje krigsknekt. Men lif klädnaden var
icke sömmad, utan väfd, upp ifrån och allt
igenom. Då sade de emellan sig: låtom oss
icke skära sönder denna, utan kasta lott om,
hvilken skall få den. På det att skriften
skulle fullbordas, som säger: ’de hafva skiftat
mina kläder emellan sig och kastat lott om
min klädnad’ (Ps. 22:19). Och detta gjorde
krigsknektarne» (Joh. 19: 23. 24).
Vi hafva redan nämt, att Jesu kors ända
ifrån första stunden omgafs af en skara
skåde-lystne. Den större delen af denna folkmassa
tyckes med förherskande likgiltighet under
tystnad hafva betraktat allt, hvad här
försiggick. »Folket stod och såg uppå», heter det
så betecknande hos Lucas (23: 35). Men en
och annan af dem, som der framgingo —
må hända några af de många falska vittnena
eller andra Sammansvurne från den
föregående natten — begabbade och hädade
Jesus, i det de uppmanade honom att hjelpa
sig sjelf och stiga ned ifrån korset, om
annars det vore sant, att han kunde göra de
stora ting, som han gifvit sig ut för att
kunna, såsom att nedbryta templet och åter
uppbygga det på tre dagar. Och öfverste
presterna, de skriftlärde och äldste, mindre
slagne af skräck och mindre berörde af
medlidande än månge af det egentliga folket,
blygdes icke att bringa vanära öfver sin
t/ O O
ålder och sitt stånd genom att deltaga i
dessa hjertlösa smädelser. Ja, utan att låta
sig hindras af den lidandes nästan
öfver-menskliga tålamod, utan att ännu känna sig
tillfredsställda i sin outsläckliga
hämndlystnad, utan att röras vid åsynen af den
hjelplöses outsägliga smärtor och hans
slocknande ögons underbara glans, framkastade
de sinsemellan under hans kors hånande
anmärkningar sådana som dessa: »andra
hafver han hulpit, sig sjelf kan han icke
hjelpa; Kristus, Israels konung, stige nu ned
af korset, att vi må se och tro». Intet under
då, att de okunnige soldaterna instämde i
desse gudsförgätne, ärelöse presters
smädelser; intet under, att de vid sin
middagsmåltid i gäckande munterhet bjödo den
döende dricka, i det de förde till hans
brännande läppar sina med surt vin fyllda
bägare och upprepade det ibland judarne
hemmastadda hånet emot en konung, hvars tron
var ett kors, och hvars krona var af törne!
Det kan icke heller väcka vår förvåning, att
till och med de eländige missdådare, som
voro korsfäste med honom, smittades häraf.
Må hända voro de kamrater till den frigifne
Bar-Abbas och på samma gång efterföljare
af den upproriske Judas af Gamala, kallad
Judas Gaulaniten eller Galileern (jfr Apostlag.
5: 37), hvarför de genom hela sitt lif och
sin verksamhet efter hand hunnit blifva
tillräckligt förtrogne med ett tänkesätt, som
icke erkände messianska egenskaper hos
någon annan än den, som med skicklighet
förstod att föra svärdet. Nu bådo de honom
försmädligt, att, om han verkligen vore en
sådan, som han gifvit sig ut för att vara^
han skulle frälsa sig sjelf och dem.
Så ljödo alla röster omkring den
korsfäste frälsaren af hån och försmädelse, och
under denna långsamma dödsångest nåddes
icke hans öra af något tacksamhetens,
medlidandets eller kärlekens ord. Låghet,
falskhet, vildhet, slöhet — sådana voro de
framträdande dragen af den verld, som rörde sig
inför den döendes blickar.
Men under alla smädelser talade Jesus
icke ett ord. Han kunde visserligen hafva
talat. Korsfästelsens smärtor hvarken om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
