Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLOSSNINGEN.
223
mottog genom att niga för jorden som hon
stod på; hon blef svag i knäna afjordens
nåd. Som en moder och ett barn tog
hon hvad den starke bjöd. Så böljade
den första gula åkern för sommarvinden
som ett hemligt förbund, ett skönt och
oskyldigt kärleksmöte mellan den
rikajor-den och Vårs stumma, jungfruliga hjärta.
Nästa vår gick Vår ut igen och
offrade sin säd åt jorden, medan männen
voro uppe och förlustade sig med bloss
och hälsade solen i norr. Och den
sommaren fick hon en ännu större åker. Men
hon skördade den icke fullständigt på
hösten, utan lät ett stycke stå kvar som
hon tänkte att den mäktiga jorden kunde
värdigas behålla.
Sedan inrättade hon icke utan
fintlig-het sina gåfvor efter hvad hon,
praktisk som hon var, önskade få igen. Hon
offrade linfrö, hvilket inte var godt att
äta, och fick i stället lin för sin ten.
Hon sådde, ganska hårdhjärtadt, roffrö
och tog sedan rofvorna, hvilka dock
efter sin natur borde varit jordens
an-part; i gengäld lät hon rötterna af kålen
stå och åt själf toppen. Men hvad hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
