Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Självbiografiskt fragment, avsett att inleda en fortsättning av ”Barndomstid”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
militärerna och de förkrumpna varvsgubbarna. Hela stån
är fördärvad av militarismen, det säger också hans bror Åke.
Och dit går ingen väg annat än över landbron och däröver
flyter bara en tjock ström av dryghet och dumhet från den
tråkiga landsbygden utanför — all gråheten från Nopeln
och Åby, Vårdala och Rödeby. Men ute i världen, "uppåt
landet", där är det på annat sätt. Där drar andra vindar
fram, det är där som tiden lever, den nya märkliga tiden...
Det märks redan här på tåget, som viker av allt längre från
hembygden. Vagnarna är bättre och rymligare jämfört med
det lilla tåget åt Åby. Det är mindre "bondskt" här.
Konduktör och passagerare ser i det hela annorlunda ut. Gubben
som sitter mitt emot med glasögon över näsan tilltalar honom
inte tjockt och försmädligt som bönderna hemifrån — "vart
ska du hän, pojk" — utan han säger helt hövligt och belevat:
Hur långt ska det bli till å resa? Och Ivar svarar: till Krylbo.
Släktingar där ? Ja, en bror. Hemligheten med brodern och
med resan lämnar han inte ut, fast det vore frestande.
Ja, att komma ut, säger mannen — att komma ut i tid,
det skadar inte. Och han berättar lite om när han var pojke
och hur det var, när han kom till Amerika.
Ännu heter landskapet Blekinge. Tåget går fram genom
nylövade björk- och ekbackar, bergknallarna står sköna och
skiftande av grönska. Små sjöar skymtar fram, små fina
åar med blomkantade stränder drar igenom på sina ställen.
Silleån, säger amerikanen, här nere var Engelbrekt och slogs
till och med.
Ivar skruvar sig. Han vill inte höra nu om detta, han vill
inte vara. uppmärksam. Och det vackra han far igenom
kommer honom inte riktigt vid. Det är som att fara genom
en efterhängsen dröm mot ett stort uppvaknande. Han kan
•103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
