Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskildringar, resor - Den gamla byn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anledning utbyta hans hävdvunna titel mot en ännu
praktfullare, nämligen "allfader". Men så hade vréden börjat
koka i sinnena hos de unga flickornas fäder och bröder, och
till slut hade de sammangaddat sig och "fjärdingsman" hade
fått mycket prygel. Efter den betan var det som han nu hade
blivit gudfruktig och insåg sig själv vara en stor syndare.
Iian sjöng andliga sånger på byns "samlingar" och var
liksom någon sorts assistent åt predikanterna. Det var gott och
väl, menade Karin, men muttrade med hemlighetsfull min,
att "fjärdingsman" nog inte var att lita på ändå...
Efter denna historia, som, åtminstone betraktad i sin
helhet, var uteslutande muntrande, berättade hon om hur det
gamla originalet Blomsterberg kommit bort från byn. —
Han minns väl Blomsterberg? började hon. — Ja visst,
Blomsterberg, honom mindes jag förfärligt väl. Var Blomsterberg
borta — vilka förändringar det sker! — Blomsterberg hade
kommit annorstädes ifrån för några år sedan och stannat i
"vår" by, där han med egna händer byggt sig en liten koja
av jord och sten, som han inrett på sitt eget vis, naturligtvis
mycket primitivt. Han var förstås inte riktigt "klok", om
ock stundom nästan ett strå vassare än de allra klokaste.
Han var sluten och människokskygg, men talade och förde
sig på ett nästan förnämt sätt. Folkfantasin sysselsatte sig
självklart med frågan varför Blomsterberg "blivit sådan"
och vem han egentligen var. Man höll före att han varit
jurist eller åtminstone att han varit ämnad att bli det. Jag
vet ej om det var så, fastän det ibland nästan lät så på hans
tal. Jag minns att jag ett par gånger lyckades komma till
tals mecl honom — vilket, som sagt, ej alls var lätt. Den ena
gången talade han på sitt säregna högtidligt långdragna sätt
’197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
