Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskildringar, resor - Den gamla byn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om för mig, att han så till vida var en ovanlig man, som han
var född invid altaret i Uppsala domkyrka. Hans rygg och
ben hade kommit av en gammal oxe från Vaksala socken,
hans armar voro en björk som växt invid Dalälven, bröstet
och huvudet hade han av påven i Rom, men ögonen
uteslutande av den helige ande. Om allt detta tycktes han alldeles
förvissad. En annan gång sade han mig att han hade en
stor, betydelsefull mission att utföra på jorden, vilken av
honom skulle nyskapas. Människorna voro alldeles uppruttna
invärtes, påstod han, och jorden gammal och sjuk. Det måste
bli en ny jord och en ny himmel, alldeles olik den gamla och
mycket skönare. Och så nya människor. Han hade en sorts
frö, sade han, som han skulle så ut när stunden kom, och
av det skulle de nya människonia uppväxa. — Den gången
låg jag uppe hos honom i hans egen koja, det var halvmörkt
där, och jag minns ännu hur den egendomliga stämningen
hypnotiserade mig.
Det berättades förresten att Blomsterberg en gång begivit
sig av till socknens präst och begärt att få kyrkan upplåten
för en predikan som han ville hålla, men prästen sade
förstås nej. — Nu var det emellertid så, berättade Björ-Karin,
att Blomsterberg, som annars brukade leva av att göra
dagsverken då och då — och han arbetade förresten rejält —
började bli sjuklig och orkade inte arbeta så mycket.
Fattigföreståndaren menade nu att man inte kunde stå till svars
med att låta honom leva på det sättet, fastän Blomsterberg
själv intet bättre begärde än att få ligga i sin koja och vara
i fred. Emellertid gjordes det upp att han skulle skickas av
till den socken där han hade hemortsrätt — var det nu var —
för att bli omhändertagen. Men Blomsterberg ville inte. Han
’198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
