Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med småsten och pennstumpar, lindade den flera
hvarf om lådan och knöt stadigt till. Sedan allt
detta var gjordt, satte Berta dosan tillbaka i
byrålådan väl dold under ett förkläde.
När hon kom ner, var allt oro och
förskräckelse. Herr Sten var ute, men man antog
för gifvet att ingenting kunde göras på kvällen
till de nödställdas räddning, beckmörkt som det var.
“Tror mamma, att jag skulle blåsa omkull,
om jag gick ut nu?" hviskade Berta.
“Ja, det tror jag alldeles säkert“, sade fru
Sten.
Och natten gick, och Berta sof oroligt. Men
vid morgonbönen var hon mera stilla och
uppmärksam, än hon brukade. Herr Sten läste en
betraktelse af Luther öfver orden: “Vi så på en
förhoppning.u
Stormen fortfor med sådan våldsamhet, att
lotsbåten icke kunde sättas ut. Man försökte
gång efter annan, men för hvarje gång var den
nära att krossas mot klipporna, och det var med
lifsfara man åter kom i land. Det var också
redan för sent. I den skumma dagningen såg
man genom lotsåldermannens stora kikare, spillror
af skeppet långt ute på vågorna, och på
hamnskärs kala klippa kunde man genom kikaren
räkna sju fullvuxna karlar och ett barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
