Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var då, som Berta tog sin kinesiska
blecklåda under armen och gick ut på gatan.
Inne i den lilla gränden, som slutade vid stadens
apotek, var hon någorlunda i lä, men när hon
kom ned till kajen, kunde hon icke längre stå
upprätt. Hon måste lägga sig ned och krypa
på händer och fötter utefter husraderna och
klipporna fram till kröken, där hon kunde se
Pater Noster skären. Hur skulle hon våga sig
längre ut mot kanten af kajen, så att hon kunde
kasta dosan? Tänk, om hon blåste i vattnet!
Vinden höll ju redan på att kväfva henne, när
den kom farande stötvis och snodde kjolarna så
tätt kring benen, som om de varit bundna med
rep. Hon kunde ej krypa längre utan stannade
liggande midt på vägen, med ansiktet tryckt mot
marken. Efter några ögonblick sedan hon hämtat
andan, rullade hon sig ett hvarf mot kanten. Då
hörde hon mot de flata stenarna ljudet af osäkra
och ojämna steg och slutligen en röst, som sade:
uHvad är det här för ett bylte?“ Berta vände
litet på hufvudet. uDet är jag, Berta Stentt,
skrek hon till svar.
aHvad i all världen skall Berta här ute i
ett sådant väder?"
Berta kände genast igen gubben, som stod
lutad öfver henne. Det var Lorentz fiskare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
