- Project Runeberg -  Fortuna /
194

(1884) [MARC] Author: Alexander L. Kielland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

värderade allt, som gick förloradt. Och efteråt
kände hon sig, som om hon hade varit med
om ett vanvettigt slöseri, hvilket hon själf
måste försona genom att snåla snålheten ännu
snålare.

Hon afundades sannerligen icke sin vänin-
na; det måtte vara förskräckligt att stå i
spetsen. för ett sådant hus. Ty fru Fredikke
eftersträfvade egentligen icke att vara rik,
att ega mycket, ej heller hyste hon någon
bestämd fruktan för fattigdomens umbäranden
och inskränkningar — hon behöfde i själfva
verket så litet.

Hennes passion var medvetandet om, att
alla de styfrar, som på något möjligt sätt kunde
trilla in till henne — de kommo, och att icke
en enda styfver trillade ifrån henne, som på
något möjligt sätt kunde ha sparats.

Hon: var en guldgrufva för sin man och
beundrades mycket.

Nej, skulle hon missunna Clara Lövdahl
något, var det snarare mannen; hans förnöj-
samhet, den måste hon beundra.

När hon hörde, hvilken middagsmat den
rike och bortskämde Abraham Lövdahl höll
till godo med, måste hon tänka på sin man;
han var minsann inte lätt att narra med upp-
värmda qvarlefvor och dylikt.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafortunas/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free