Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Men så var det ju det, att Morten icke
var stark, och dessutom behöfde han god och
kraftig mat i sitt besvärliga kall. Det hade
derför i komministerns hus utvecklat sig det
bruket, att husfadern åt ur ett särskildt fat,
medan frun, som för öfrigt nästan ej behöfde
någon föda, hade något annat smått att peta
i, som man ej egentligen kunde benämna med
något bestämdt matnamn.
Så snart Clara -kände sig fullkomligt kry
igen, ville hon ha revanche för den långa, trå-
kiga och smärtfulla tiden; hon satte fart i det
gamla huset, ja, i hela staden; hon lyckades
tända en sällskaplighet och en feststämning,
som spred sig åt alla håll och upplyste hela
vintern med lysande baler, fackeltåg på isen,
champagne och raketer.
Det var väl icke Clara Lövdahl ensam,
som fick den tröga staden till att stå på huf-
vudet; men hon anslog den rätta tonen i det
rätta ögonblicket, och hon fick svar af glädje
och jubel från alla håll. Icke allenast hos de
förnäma som Lövdahls, Withs, Garmans, utan
också nedåt bland småfolket slogo de sig lösa
denna vinter. Icke ett enda bekymradt an-
sigte syntes till, utom bankdirektör Christen-
sens; och det ökade munterheten.
Det far stundom en sådan lössläpt ande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
