Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
låg framför honom i dystra, gråa höstfärger.
Minnen ville upp, ögon ville fram. Men han
undgick dem nästan utan kamp; det bet ej
längre på honom.
Och medan han gick bakom sin far och
sin hustru, spottade han sig själf i ansigtet
och ropade inom sig till sig själf: ’
>Se ödmjuk ut — se ödmjuk ut, din hund,
der du: går!»
Hvad han såg inbunden och gemen ut!
Der fans icke en, som trodde på honom. Qvin-
nor och män följde honom med onda ögon —
han, som hade bedragit de fattiga arbetarne
på deras stackars styfrar.
Men der kom Christensen, bankdirektören
och frun i en ny, tung sidenkappa från Ham-
burg! "Herre Gud, det gjorde riktigt godt att
se menniskor, som ännu hade råd till siden!
Fru Christensen smålog rörd: silfret stod
på sin -plats och den dumma inskriptionen var
bortskrapad.
Bankdirektörens min betydde: tillbed mig
ickel |
Men han kunde ej hindra det; han vår
deras hopp och tillflykt, ingen enda menniska
hade mod att minnas hans sista besynnerliga
uppträdande på Fortunas bolagsstämma.
Och så började Morten Kruse sin predi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
