Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 68. Det sista fälttåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under krigets åskor och Revolutionernas stormar
att säga, att det viktigaste är att ge massorna mat — det är
varenda socialist, syndikalrst och anarkist på det klara med -—
utan man måste även ge ungdomen de andliga vapen i händerna
som erfordras och det gör man ej genom att bibringa dem
förakt för allt bildningsarbete, som ej direkt bottnar i
”klasskamps-bildningsteoretikernas” snäva program. Ture Nerman hade
kritiserat hennes kulturhistoriska skildringar; hon svarar spetsigt,
att det väl icke kan vara mera marxistisk klasskampssyn, att
samtidigt med att man trumpetar ut för världen sin höga
marxistiska syn på världsutvecklingen skriva revyer samman med
djupt föraktliga bourgeois och dramatisera Min son på galejan.
Till angreppen mot henne för hennes intresse för psykologiska
och psykofysiska problem svarar hon, att de, som bitit sig fast
vid den filosofiska materialismen för att slippa omaket att rubba
gamla cirklar, ha minst av alla någon rätt att smäda dem som
genom studier på det psykofysiska området söka följa med
framför allt upptäckterna på naturvetenskapernas områden!
Till slut avger hon följande bekännelse: ”William Crooks och
William James m. fl. voro ’spiritistiska’ liksom Oliver Lodge
och i det sällskapet är det en heder att befinna sig, ty dessa
äro erkända av hela den vetenskapliga världen. Wereide och
Grawford likaså. Nu är jag emellertid icke spiritist utan
buddhist, Ture, och ivrig forskare på det psykofysiska området.”
Striden mellan Ture Nerman och Kata Dalström uppkallade
en oändlig mängd inlägg på möten och i pressen för och emot
de båda huvudkämparna och deras olika program. Båda
parterna tillskrevo sig efter vanligheten segern. Men det fanns
också en tredje part, som menade, att egentligen hade båda de
stridande riktningarna rätt. Eller som en av den medlande
riktningen uttryckte det: För Nerman är nästan all borgerlig
kultur ett ont eller i bästa fall ett onödigt ting för den för ljus
och frihet kämpande proletären. Nermans ideal är den rent
spartanska krigaruppfostran såväl materiellt som ideellt. Kata
Dalström åter propagerar att hela den nuvarande kulturen,
borgerlig eller icke borgerlig, skall tagas med i bildningsarbetet
— 496 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
