Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 68. Det sista fälttåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sista fälttåget
efter maximen: intet mänskligt skall vara människan
främmande. Hur är det egentligen? Är det icke så, att båda ha
rätt med vissa ömsesidiga modifikationer? När Nerman vill
skapa fram den enkla men järnhårda spartanska krigaren,
enbart rustad för att möta upp i det avgörande ögonblickets
kraftmätning, förbiser han tydligen eller lägger ingen vikt vid det
som Kata Dalström riktigt framhåller, nämligen att när en
gång striden är genomkämpad vidtar uppbyggandet och
nyskapandet, vilka ovillkorligen fordra vissa kunskaper och
erfarenheter från nuvarande och förflutna kulturepoker, om intet annat
så för att undgå de misstag och oformligheter som vidlådit det
gamla och övervunna. Å andra sidan skattar Kata Dalström
åt en annan överdrift, ty erfarenheten lär den unge arbetaren,
att det är hart när omöjligt för honom att söka med sitt
intellekt omfatta och bibehålla allt som bjudes och lockar i den
borgerliga eller icke borgerliga kulturvärlden. Därför bör
arbetaren i sitt ivriga självstudium icke kasta sig över allt mellan
himmel och jord, icke tynga sin hjärna och sitt minne med
otaliga detaljer. Det väsentliga för alla är kunskapen om de
ekonomiska grundlagarna, om de kämpande livs- och
världsåskådningarna och framför allt om socialismen och vid sidan härom
de historiska studierna, som vidga blicken, öppna utsikterna
över livsvidderna och träna till människokännedom.
Så sammanfattade en arbetare kontentan av den förda
striden. En sämre behållning kan en andlig strid skänka.
Detta var Kata Dalströms sista stora fejd, en fejd icke utåt
utan inåt. Den rörde sig om några av livets och klasskampens
största problem, och trots att den i vissa fall överskred den
goda proletära polemikens gränser, lämnade den ett värdefullt
resultat: ett oerhört ökat intresse för en av de allra viktigaste
sidorna av modern arbetarrörelse: kunskapsförvärvandets,
bildningens och den fria forskningens rätta tillgodoseende. Den
förda debatten lämnade icke kvar något agg hos de deltagande.
Kata Dalström berättade själv, att hon ”som vanligt klappade
32—Kata Dalström.
— 497 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
