Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ben såg ned på sina sotiga händer, klibbiga af
kåda och blodiga af en lång rispa, som han skrapat
sig i brådskan. Han kände en stickande känsla öfver
hela kroppen som efter myror och karlarna klådde sig
också öfverallt. Då föreslog Ben simning; — det var
hans passion. Aldrig hade han heller sett fogden och
långa Adam villigare än nu, — i ett huj voro de nere
vid stranden.
Ben klädde af sig andtruten efter springandet
och otålig af längtan att sträcka ut sig i det klara,
kyliga vattnet. Det var då ett nöje att simma i
sällskap! Då kunde han utan fruktan att drunkna ensam,
sträcka ut ända till halfva fjärden eller öfver det breda
sundet till den andra stranden, som stod der så
lockande med sin ungskog och sin fina mjuka sand vid
vattenbrynet, enkom gjord till att gassa sig på i
solbaddet, helnaken som man var.
Han lyckades öfvertala långa Adam att följa med
sig ditöfver. Ben var den skickligaste simmaren i hela
skocken, det visste han nog af, och ville derför hafva
den största och starkaste karlen att triumfera öfver
när han lemnade honom långt bakom sig i
snabbsimning eller var nära att dränka honom, när de i kapp
dykade efter gytja ur bottnen på två famnars djup.
Der nere i det klara vattnet träffades de då och togo
ett nappatag, hvarefter de kommo upp till ytan igen
halfqväfda, men storskrattande, med öronen fulla af
vatten och händerna svarta af dy. Men Ben hade
sparat en klump svart bottendy i näfven och klatschade
till den midt i ansigtet på sin långa kamrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
