Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslolös. Och de förargade sig öfver att han så
låtit dem gå miste om den uppiggande synen af en
medmenniska försänkt i vanmäktig ånger och
för-tviflad sorg.
Två gånger under dagens lopp, sedan de
kommit till staden med ett tidigt godståg på
förmiddagen, hade Vahlin varit uppe hos Hård och bedt att
bli emottagen af honom. Hvarje gång hade han
fått ett bestämdt afslag, under skäl att den sjuke
blef för upprörd at att se honom.
Vahlin visste godt sjelf att Hård icke ville se
honom, och han förstod äfven hvarför han ej ville
det. Likväl förnyade han sina försök tre gånger,,
och när de ledde till intet resultat, gick han den
sista gången upp till Hilma Ramst. Det var ettsätt
att undvika de frågvisa på redaktionsbyrån.
Hilma visste allt. Det såg han på henne strax
vid inträdet. Hon kom emot honom med en
spörjande, nyfiken blick, som han mötte med sin
ogenomträngliga min från redaktionsbyrån. De hade
aldrig brukat smekas, och för öfrigt hade det ej
fallit henne in att nu kokettera för Vahlin, när
han bar en sådan min. Hon stannade ett stycke
ifrån honom och räckte honom icke engång sin
hand.
— Vill du inte helsa på mig, Hilma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
