Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, det vill jag visst, svarade hon litet
förvirrad och tog honom i hand.
Hilma Ramst hade alltid uppfattat Vahlin mera
från den glada sidan. Hon ansåg honom för en
snäll, medgörlig karl, som hon lätt kunde draga vid
näsan, såsom hon gjort med Ullman. Egentligen
hade hon aldrig tähkt annorlunda på Vahlin än som
Ullmans efterträdare. En, som gaf henne
klädnin-gar och småprydnader, alltid var snäll mot henne
och som fordrade ingenting igen. Vänlig och
smeksam var hon gratis, koketterade och skämtade gjorde
hon utan anspråk på alt det skulle vara tacksamhet
och visade för resten lustiga miner och godt lynne
till gengäld för alla omsorger.
Vahlin hade hållit henne i hennes tro ganska
länge genom sin oföränderliga väldighet och sitt
in-differenta, beherskade sätt, hvilket allt hon tog för
loj beskedlighet och maklig välvilja. Ilon hade
begynt att ändra tankar om honom, när han så ifrigt
öfvertalade henne att lemna chantantlifvet, men hon
orkade ej slutföra det, lemnade sig endast åt hans
vänliga vård och flyttade till den bostad Vahlin
ombestyrt för henne, ungefär som om hon bytt
engage-ment eller ömsat rum i ett hotell. Framtidsplanerna
med läsningen skrattade hon åt för sig sjelf, tog det
mera som en rolig lek och gjorde sig inga bekym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
