Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det förbi, och nu stod han som likgiltig åskådare
och lät lifvet spela omkring sig bäst det gitte.
Det ledde till värdshuslif och gamla
ungkarls-vanor, och i staden berättade man sentimentalt folk
emellan att redaktör Vahlin rumlade af sorg. Att
han också kunde vara så fästad vid det stycke till
hustru, som han haft, och att han ännu tänkte på
henne, sedan hon sprungit sin väg från honom midt
under smekmånaden! Ja ja, karlarna voro några
kostliga skapelser, hvilka blefvo allt galnare i en
qvinna, ju sämre hon var och ju mera hon bedrog
dem ... Och fröken Fanny Friman sade i ett elakt
ögonblick till llård följande vågade, pessimistiska
sentens:
Karlarna fråga aldrig efter en qvinnas dygder;
de äro dein obekanta ännu efter tio års äktenskap,
och det är derför de påstå att qvinnan är svår att
lära känna. Men bär en qvinna fram sina lyten, får
hon genast hängifna beundrare, lion gör sig icke
till, heter det. Och ju flera lyten hon har att
uppvisa, desto större frimodighet och — desto hängifnare
kärlek! Mannen har försökt förderfva qvinnan pä
detta vis, så länge det funnits cn civilisation, men
hon har hållit stånd till denna dag, och det finnes
ännu qvinliga dygder, dem en man aldrig drömt om.
Det nästa brefvet från Hilma uteblef. Vahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
