Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
217
»Och jag skall se till, att du.får ordentlig
undervisning», sade Lurgan sahib, »ty med undantag av min
gosse här — och det var dumt av honom att köpa så
mycket vit arsenik, när jag kunde ha givit honom den,
ifall han bara hade frågat ■— så har jag inte på länge
träffat någon, som bättre förtjänar att bli undervisad.
Det är tio dagar, innan du måste återvända till
Nuck-lao, där de lära intet ■— till ett högt pris. Jag tror, att
vi skola bli vänner.»
Dessa tio dagar förflöto högst egendomligt, men Kim
hade alltför roligt för att reflektera däröver. Om
rnornarna spelade de Ädelstensspelet — ibland med
riktiga stenar, ibland med högar av svärd och dolkar,
ibland med fotografier av infödda. Om
eftermiddagarna brukade Kim och hindugossen sitta tysta i boden
bakom en mattbal eller en skärm och iakttaga mr.
Lur-gans många olikartade och egendomliga kunder. Bland
dessa funnos radjas, vilkas eskorter stodo och hostade
ute på verandan och som kommo för att köpa
kuriositeter, sådana som fonografer och mekaniska leksaker ;
damer, som kommo för att söka upp halsband, och män,
vilka enligt Kims uppfattning -— men hans blick hade
ju redan från den tidigaste barndomen blivit onaturligt
skärpt — sökte efter damerna; infödingar från
självständiga och feodala hov, vilkas skenbara ärende var
att lämna halsband till reparation — floder av
gnistrande ljus, som utgöto sig på bordet — men vilkas
verkliga ärende bestod i att låna pengar för vredgade
furstars och unga radjas’ räkning. Där funnos Babas,
till vilka T urgan sahib talade med stränghet och
auktoritet, men vid slutet av varje samtal gav han dem
dock pengar i form av myntat silver och gångbara
sedlar. Ibland samlades även teatraliska infödingar i långa
rockar för att resonera i metafysik på engelska och
bengaliska till Lurgans stora uppbyggelse. Han var
alltid mycket intresserad av de olika religionerna. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
