Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18
Rudyard Kipling
kvällen kom, brukade Kim och hindugossen få
redogöra i detalj för vad de hört och sett under dagen —
framlägga sin åsikt om de olika personernas karaktär,
sådan denna framgick av deras utseende, sätt och tal,
samt sin uppfattning av deras verkliga ärende. Efter
middagen ägnade sig Lurgan sahib mera åt vad man
skulle kunna kalla kostymering, en färdighet, för
vilken han hyste det livligaste intresse. Han kunde måla
ansikten på ett underbart skickligt sätt; med ett
penseldrag här och ett streck där förändrade han dem
ända till oigenkännlighet. I boden funnos allehanda
slags dräkter, och Kim kostymerades än som en ung
muhammedan av god familj, än som en oljeförsäljare
och en gång -— vilket var ett särdeles roligt experiment
— såsom sonen till en lantbrukare från Oudh, iklädd
sin finaste högtidsdräkt. Lurgan sahib hade verkliga
falkögon, då det gällde att upptäcka något fel i
maskeringen, och under det han låg på en bänk av nött
tek-trä, kunde han långa stunder igenom förklara, huru
den eller den kasten talade, gick, hostade, spottade
eller nös, och varför den gjorde så eller så. Hindugossen
spelade detta spel mycket klumpigt. Den lilla hjärnan,
vilken var så skarp, då det var fråga om ädelstenar,
hade ej’ nog smidighet att intränga i en annan
människas själ, men hos Kim vaknade en ond ande, som
sjöng och dansade av glädje, då han klädde på sig de
olika dräkterna och på samma gång bytte om tal och
sätt.
Hänförd av sin uppgift hade han en afton erbjudit
sig att visa Lurgan sahib, huru ett visst slags fakirer,
gamla bekanta från Lahor, tiggde allmosor vid
vägkanten och vad slags språk de använde till en
engelsman, till en lantbrukare från Pendjab, vilken var på
väg till en marknad, och till en kvinna, som icke var
beslöjad. Lurgan sahib skrattade ofantligt och bad Kim
sitta orörlig en halvtimme på den bakre verandan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
